Favoritfamilj
Nu har jag hittat den, den varma familjen som jag drömmer om att jobba hos, som har en oberoende lägenhet en trappa upp med sovrum, vardagsrum, toalett och kök som jag ska få flytta in i (och med internet så att jag kan skypa med mina föräldrar som de så gulligt uttryckte sig) och med två barn som verkar underbara. Hon uttryckte tydligt att de vill att au pairen ska må bra och trivas med sitt jobb och sin tillvaro och jag tror henne. Och hon trodde att jag skulle bli en bra kombination med hennes sjuåriga dotter vilket såklart känns mysigt.
Jag vill så gärna jobba hos dem och hon sa att hon ville ha mig som au pair, och det hela verkar nästintill bestämt. Kommande vecka ska familjen resa till Korsika och vi skulle höras när de kommer hem, och jag antar att det passar oss båda utmärkt för att få smälta det hela och få bearbeta bilden av mig hos dem som deras au pair och deras barns storasyster och en gemensam vardag.
Nu måste jag sluta tänka på detta för att någonsin kunna somna ikväll. Dricker Pukka-téet "after dinner" som jag hoppas ska ha en sövande effekt. Bilden nedan är vad som flimmrar i mitt huvud konstant just nu. Huset som jag (förhoppningsvis) kommer att bo i ligger beläget alldeled ovanför hjärtat.
Jag vill så gärna jobba hos dem och hon sa att hon ville ha mig som au pair, och det hela verkar nästintill bestämt. Kommande vecka ska familjen resa till Korsika och vi skulle höras när de kommer hem, och jag antar att det passar oss båda utmärkt för att få smälta det hela och få bearbeta bilden av mig hos dem som deras au pair och deras barns storasyster och en gemensam vardag.
Nu måste jag sluta tänka på detta för att någonsin kunna somna ikväll. Dricker Pukka-téet "after dinner" som jag hoppas ska ha en sövande effekt. Bilden nedan är vad som flimmrar i mitt huvud konstant just nu. Huset som jag (förhoppningsvis) kommer att bo i ligger beläget alldeled ovanför hjärtat.
Första samtalet avklarat
Jag har nu genomfört den första i raden planerade videosamtal, med en svensk-fransk familj. De ska precis skilja sig, men den svenska mamman verkar underbar och jag vet inte riktigt var jag befinner mig just nu. De har ju fyra barn, fyra olika personligheter som endast har fått höra lite smygande av mamman att mamma och pappa inte ska bo ihop längre. Vilken omställning det kommer bli, och jag kommer att vara med under barnens hela bearbetningsprocess. Dessutom ska jag prata svenska med barnen vilket inte är en tiopoängare för min språkutveckling.
Mamman var som sagt så varm och härlig i sitt sätt, och hon är just en sådan mamma som jag skulle vilja jobba för. Pappan sa inte så mycket men verkar trevlig han med. De bor 300 meter från Eiffeltornet, de har en grå katt (drömmen att få ta hand om den liksom) och en yamaha i huset som jag dagdrömmer om redan nu. Det är sådana arbetstider som jag vill ha och en okej lön. Mycket att tänka över nu.
I samband med videosamtal uppstod behovet av en webcam, och pappa installerade en som visade sig ha effekter. Som förr i tiden!
À bientôt,
Ellen
Mamman var som sagt så varm och härlig i sitt sätt, och hon är just en sådan mamma som jag skulle vilja jobba för. Pappan sa inte så mycket men verkar trevlig han med. De bor 300 meter från Eiffeltornet, de har en grå katt (drömmen att få ta hand om den liksom) och en yamaha i huset som jag dagdrömmer om redan nu. Det är sådana arbetstider som jag vill ha och en okej lön. Mycket att tänka över nu.
I samband med videosamtal uppstod behovet av en webcam, och pappa installerade en som visade sig ha effekter. Som förr i tiden!
À bientôt,
Ellen
Främmande familjer
Hur väljer man - utifrån bilder och texter skrivna på knacklig engelska - vilken familj utav tio som man vill spendera ett år tillsammans med? Hur vet man om barnen är snälla eller ej utifrån ett foto på dem?
Bör man gå på boende och välja den familj som bor finast och mest centralt, eller bör man gå på bilder och skribentens förmåga att uttrycka sig bra och välja den familj som verkar varmast? Det senare alternativet kan verka självklart, men så tänk om den tillsynes varma familjen visar sig inte vara det och så har man hamnat i någon av Paris mindre roligare områden i en familj som man inte trivs hos.
Som det kanske framgår håller jag på att leta au pair-familj. Detta är en ganska så nykläckt idé, hela den här "resa till Paris"-idéen, och jag fullföljer den i rasande fart. Den gyllene regeln är att inte stanna upp och tänka efter. Det är ett listigt och väl medvetet drag för att jag inte ska hinnas ifatt av min skräck inför bara tanken på att befinna mig utomlands själv, och för att jag någonsin ska komma iväg till Frankrike. Iväg kommer jag nog, men den undanträngda ångesten lär hinna ifatt mig på flygplatsen och jag lär ångra mig och gripas av panik när det är för sent.. Oj, nu blev det för mycket tänkande och för lite verkstad. Dags att gå in på aupairworld.net för att kolla om jag har fått ett nytt meddelande.
För att skingra tankarna och bli av med den gnagande ångesten till vardags har jag åtagit mig små projekt. Bland annat ska jag utnyttja Expert's sommarkampanj, med halva priset på framkallning av bilder, och printa ut runt 200 bilder från olika destinationer och tillställningar under det gångna året och klistra ihop till ett "Guadeloupe-album" (familjens) och ett "fina bilder-album" (mitt egna). Slutprodukten ska jag sedan visa för mormor, så att hon ska få se på mina bilder från Guadeloupe och på bilderna jag tog på Björkskär i år när hon var med. Tanken är att jag sedan ska fylla på med fina bilder allteftersom tiden fortlöper, så att jag om många år kan bläddra i dessa och njuta av nostalgi tillsammans med mina kära.
Jag håller även på att fräscha upp min garderob sakta med säkert, till hela familjens förtret, med nya arbetsskor, tröjor, byxor, kjolar och koftor. Det är så befriande att äntligen ha pengar och veta att det kommer mer den 25:e, och att dessutom känna att varje köp är befogat då "jag kan ha det när jag jobbar". Tyvärr trubbas inte den känslan av när hela familjen irriterat påminner mig om min överkonsumption efter varje inköp, den snarare förgylls och gör att de mest onödiga saker känns behövliga och gångbara till allt. Detta projekt står mig dock dyrt och kanske inte kan anses vara lika långsiktigt som mitt album-projekt.
Jag har även inlett ett läsprojekt, med start i boken "Den som vandrar om natten..." av Marianne Fredriksson. Det var bland det bästa jag har läst, och fick en tung gråtklump i halsen redan efter halva boken som sedan höll i sig till sista stavelsen. Att läsa med andnöd, i undran över vad som ska komma härnäst och i fascinationen av den så autentiska skildringen av en relation, det är så förtvivlande fint. Jag levde mig in i den faderliga kärleken mellan en vuxen och ett barn och upptäckte min nya favoritgenre inom litteraturen: relationsskildringar i familjemiljö. För att anknyta fint till det nyss lästa så fortsatte jag med "Jag är ZLATAN".
Läsprojektet är fortfarande igång men fick sig en kalldusch när det hamnade i Rosengård bland fotbollar och bildrömmar. Att lämna Fredrikssons romantiska och skoningslösa värld för att flytta till en fotbollsstjärnas fåordiga tillvaro är tungt och trist, och det kräver att jag nu anstränger mig för att hålla läsprojektet vid liv.
Nu är det dags att hoppa i säng. Imorgon ska jag jobba, och efter jobbet ska jag ta ett glas med Lucille och Atida och säkert några fler. Atida åker till Norge i veckan där hon ska plugga i flera år och ska nu säga hej då. Det ska bli kul att höra från Lucille hur det ligger till med hennes planer på att resa till Berlin och plugga där. Så håller jag tummarna för att jag ska få lite roliga meddelande på aupairworld.net.
Jag säger god natt med lite bilder från Björkskär i år.
Bör man gå på boende och välja den familj som bor finast och mest centralt, eller bör man gå på bilder och skribentens förmåga att uttrycka sig bra och välja den familj som verkar varmast? Det senare alternativet kan verka självklart, men så tänk om den tillsynes varma familjen visar sig inte vara det och så har man hamnat i någon av Paris mindre roligare områden i en familj som man inte trivs hos.
Som det kanske framgår håller jag på att leta au pair-familj. Detta är en ganska så nykläckt idé, hela den här "resa till Paris"-idéen, och jag fullföljer den i rasande fart. Den gyllene regeln är att inte stanna upp och tänka efter. Det är ett listigt och väl medvetet drag för att jag inte ska hinnas ifatt av min skräck inför bara tanken på att befinna mig utomlands själv, och för att jag någonsin ska komma iväg till Frankrike. Iväg kommer jag nog, men den undanträngda ångesten lär hinna ifatt mig på flygplatsen och jag lär ångra mig och gripas av panik när det är för sent.. Oj, nu blev det för mycket tänkande och för lite verkstad. Dags att gå in på aupairworld.net för att kolla om jag har fått ett nytt meddelande.
För att skingra tankarna och bli av med den gnagande ångesten till vardags har jag åtagit mig små projekt. Bland annat ska jag utnyttja Expert's sommarkampanj, med halva priset på framkallning av bilder, och printa ut runt 200 bilder från olika destinationer och tillställningar under det gångna året och klistra ihop till ett "Guadeloupe-album" (familjens) och ett "fina bilder-album" (mitt egna). Slutprodukten ska jag sedan visa för mormor, så att hon ska få se på mina bilder från Guadeloupe och på bilderna jag tog på Björkskär i år när hon var med. Tanken är att jag sedan ska fylla på med fina bilder allteftersom tiden fortlöper, så att jag om många år kan bläddra i dessa och njuta av nostalgi tillsammans med mina kära.
Jag håller även på att fräscha upp min garderob sakta med säkert, till hela familjens förtret, med nya arbetsskor, tröjor, byxor, kjolar och koftor. Det är så befriande att äntligen ha pengar och veta att det kommer mer den 25:e, och att dessutom känna att varje köp är befogat då "jag kan ha det när jag jobbar". Tyvärr trubbas inte den känslan av när hela familjen irriterat påminner mig om min överkonsumption efter varje inköp, den snarare förgylls och gör att de mest onödiga saker känns behövliga och gångbara till allt. Detta projekt står mig dock dyrt och kanske inte kan anses vara lika långsiktigt som mitt album-projekt.
Jag har även inlett ett läsprojekt, med start i boken "Den som vandrar om natten..." av Marianne Fredriksson. Det var bland det bästa jag har läst, och fick en tung gråtklump i halsen redan efter halva boken som sedan höll i sig till sista stavelsen. Att läsa med andnöd, i undran över vad som ska komma härnäst och i fascinationen av den så autentiska skildringen av en relation, det är så förtvivlande fint. Jag levde mig in i den faderliga kärleken mellan en vuxen och ett barn och upptäckte min nya favoritgenre inom litteraturen: relationsskildringar i familjemiljö. För att anknyta fint till det nyss lästa så fortsatte jag med "Jag är ZLATAN".
Läsprojektet är fortfarande igång men fick sig en kalldusch när det hamnade i Rosengård bland fotbollar och bildrömmar. Att lämna Fredrikssons romantiska och skoningslösa värld för att flytta till en fotbollsstjärnas fåordiga tillvaro är tungt och trist, och det kräver att jag nu anstränger mig för att hålla läsprojektet vid liv.
Nu är det dags att hoppa i säng. Imorgon ska jag jobba, och efter jobbet ska jag ta ett glas med Lucille och Atida och säkert några fler. Atida åker till Norge i veckan där hon ska plugga i flera år och ska nu säga hej då. Det ska bli kul att höra från Lucille hur det ligger till med hennes planer på att resa till Berlin och plugga där. Så håller jag tummarna för att jag ska få lite roliga meddelande på aupairworld.net.
Jag säger god natt med lite bilder från Björkskär i år.
Första två arbetsdagarna är avklarade
Allt har gått fantastiskt bra. Jag älskar arbetsplatsen och hur de behandlar personalen. Cheferna är sympatiska och glada och lär dessutom ut på ett bra vis, så att man som ny alltid känner sig välkommen och uppskattad. Vi har gått en flera timmar lång utbildning, till skillnad från konsum där jag fick 30 min, och ska fortsätta nästa gång vi jobbar. Det blir tyvärr dagen efter Josefines födelsedagsfest, vilket innebär "ta det lugnt och drick ingenting", men det är det värt. Jag är mycket nöjd med allting hittils faktiskt!
Fortfarande nervös för att jag inte ska lära mig vilka kläder som finns i butiken, vilket innebär att jag inte kan hjälpa kunderna på samma sätt som jag skulle vilja. Jag får skynda mig att lära helt enkelt, men det är bara kul för kläderna är så otroligt snygga! Hade dessutom turen att få vara med på COS utförsäljning idag (alla i personalen fick vara med), vilket innebar att jag bland annat införskaffade mina första arbetskläder. Gjorde av med 175 kr på 7 plagg! Tycker att det är så kul att även vi nykomlingar får vara med på sådant.
Nu ska jag hem till Agnes som har fest i mösspåtagningens tecken. Tror att det blir kul. Antagligen lite "Polen i repris" med mycket körarmänniskor, men nu med lite nytt tillskott som kan bidra med nya skämt och nya samtal. Det, blandat med den underbara körklass jag går i, brukar bli kalas.
Så här ser jag ut ikväll.
P.S. Jackan på bilden i det tidigare inlägget fanns på utförsäljningen för 25 kr! Köpte den dock inte, fin på bild men lite väl galen i verkligheten.
Fortfarande nervös för att jag inte ska lära mig vilka kläder som finns i butiken, vilket innebär att jag inte kan hjälpa kunderna på samma sätt som jag skulle vilja. Jag får skynda mig att lära helt enkelt, men det är bara kul för kläderna är så otroligt snygga! Hade dessutom turen att få vara med på COS utförsäljning idag (alla i personalen fick vara med), vilket innebar att jag bland annat införskaffade mina första arbetskläder. Gjorde av med 175 kr på 7 plagg! Tycker att det är så kul att även vi nykomlingar får vara med på sådant.
Nu ska jag hem till Agnes som har fest i mösspåtagningens tecken. Tror att det blir kul. Antagligen lite "Polen i repris" med mycket körarmänniskor, men nu med lite nytt tillskott som kan bidra med nya skämt och nya samtal. Det, blandat med den underbara körklass jag går i, brukar bli kalas.
Så här ser jag ut ikväll.
P.S. Jackan på bilden i det tidigare inlägget fanns på utförsäljningen för 25 kr! Köpte den dock inte, fin på bild men lite väl galen i verkligheten.
Imorgon är första dagen på COS
Ja, jag fick jobbet på COS. Helt otroligt. Jag var på intervju i torsdags och fick beskedet dagen efter, och har haft magknip sedan dess inför första passet imorgon. Jag vet inte vad jag ska ha på mig, jag vet inte om det är fler som har fått jobb, jag vet inte hur personalen är, jag vet inte vad som kommer att krävas av mig och jag vet inte hur slitigt det är att arbeta där. Jag köpte en t-shirt igår som jag tänkte ha på mig den tillsammans med svarta jeans och grå converse, men så kom jag på att det kanske är fler nya som ska vara med imorgon som kanske kommer klä sig mer propert än jag. I värsta fall får jag väl köpa en skjorta där (eftersom jag inte har några kläder från COS). Jag är orolig för ett halsont som har börjat ta form, och för min högerfot som är lite svullen och ömmar. Jag ska nämligen arbeta 10 timmar imorgon och 9 timmar på fredag och kommer inte att ha tid för diverse krämpor.
Jag hoppas att personalen är trevlig, och att butiken är tillräkligt bemannad för att personalen ska ha tid och ork att hjälpa de nya. Jag hoppas att chefen är snäll, och respekterar att jag fortfarande går i skolan. Mina två första pass är lagda på torsdag och fredag, och kunde inte flyttas på trots att jag har en viktig lektion. Första tecknet på att hon struntar i min fåniga skolgång. Jag glömde nämna att jag har mösspåtagning på fredagen, och vågar inte ringa tillbaka. Mina två första pass tvingar mig att skolka från en biologilektion med betygsgrundande laboration och från min egen mösspåtagning. Men det är värt det intalar jag mig, trots att jag är tveksam. Vad gör man för ett jobb egentligen? Varenda människa som jag har berättat om jobbet för tappar hakan och gratulerar mig hjärtligt. Övertygar mig om att det är värt att missa mösspåtagningen. Det lär visa sig imorgon om det är värt det.
Självklart tampas jag med mitt dåliga självförtroende. Varför just mig? De kanske inte hade några andra sökande? Tänk om chefen, Dixie, ångrar sig på grund av min klädsel. Tänk om jag gör en dundertabbe och blir dumförklarad för hela personalkåren. Tänk om de andra nya (om de finns) lär sig snabbare än mig.
Det återstår att se.
SS12
Jag hoppas att personalen är trevlig, och att butiken är tillräkligt bemannad för att personalen ska ha tid och ork att hjälpa de nya. Jag hoppas att chefen är snäll, och respekterar att jag fortfarande går i skolan. Mina två första pass är lagda på torsdag och fredag, och kunde inte flyttas på trots att jag har en viktig lektion. Första tecknet på att hon struntar i min fåniga skolgång. Jag glömde nämna att jag har mösspåtagning på fredagen, och vågar inte ringa tillbaka. Mina två första pass tvingar mig att skolka från en biologilektion med betygsgrundande laboration och från min egen mösspåtagning. Men det är värt det intalar jag mig, trots att jag är tveksam. Vad gör man för ett jobb egentligen? Varenda människa som jag har berättat om jobbet för tappar hakan och gratulerar mig hjärtligt. Övertygar mig om att det är värt att missa mösspåtagningen. Det lär visa sig imorgon om det är värt det.
Självklart tampas jag med mitt dåliga självförtroende. Varför just mig? De kanske inte hade några andra sökande? Tänk om chefen, Dixie, ångrar sig på grund av min klädsel. Tänk om jag gör en dundertabbe och blir dumförklarad för hela personalkåren. Tänk om de andra nya (om de finns) lär sig snabbare än mig.
Det återstår att se.
SS12
Vi var i Polen på körresa under påsklovet
Pressutlåtandet:
Svensk seger i internationell körtävling
Stockholms Musikgymnasium/Kungsholmens gymnasium erhöll den 15 april flertalet förstapriser vid den internationella körfestivalen Vratislavia Sacra i Wroclaw, Polen. Under ledning av Bengt Ollén tävlade kören i kategorierna blandad kör, blandad ungdomskör och ortodox kyrkomusik och vann samtliga. Dessutom erhöll kören Grand Prix för festivalens bästa kör i konkurrens med 24 andra körer från hela Europa.
Det är vi det.
Fjorton år som storasyster idag
Hugo fyllde 14 och fjortis i fredags, vilket firades med släkten idag. Slogs av tanken att jag har varit storasyster i 14 år nu. Jag blir lite darrig på läppen när jag tänker så, Hugo är en så söt bror. Min dag började 09.00 på coop, kassan hela dagen nästan fram till 14 då en sovande Ellen raglar ut genom de automatiska dörrarna. Det är svintråkigt fo real att sitta i kassan och verkligen inte göra någonting kul alls. Dagens händelse var väl att jag gjorde min första retur på någonting över 50kr, men pirret i magen släppte snabbare än det uppstod.......... Dagar som denna kan jag längta tillbaka till donken till och med. Eller jag kanske ska säga att jag först och främst längtar tillbaka till Guadeloupe så att jag nästan börjar snyfta bakom kassan, sedan sänker jag ambitionsnivån och börjar längta till lunchen, men eftersom den inte är nice så längtar jag till donken där tiden åtminståne gick fort och det alltid fanns nice bakiskäk. Dessutom är jag så trött hela tiden så att allt bara känns så trist och grått. Enkelt problem att åtgärda med sömn tänker ni, svårare än det verkar säger jag eftersom att när man är för trött för att tycka att någonting är kul så tycker man även att det känns tråkigt att gå och lägga sig. Ser ni, problemet blev genast omöjligt att lösa. Det är som en trötthet-tristess-spiral.
Vill lite snabbt bara nämna att alla hjärtans dag närmar sig med stormsteg och att jag aldrig har känt mig så stressad. Vad ska hända med mig och de jag har anknytit till? Inte vet jag, jag vill helst bara strunta i att bestämma någonting. Samtidigt som vi har kommit överrens om att ta allt som det kommer (vilket är bra), så är allt så annorlunda mot förr när det var det enda vi gjorde - att ta allt som det kommer alltså. Varför blev allt plötsligt så annorlunda?
Det skulle vara skönt att åka tillbaka till Guadeloupe igen. Jag har aldrig varit på en liknande resa förut, när jag har kunnat stänga av min "hemvärld" så totalt som då. Det handlade inte om att det var något jobbigt som pågick hemma, det var bara att det inte hände sig att jag tänkte på någonting som hade med Sverige att göra. Självklart skickade man en varm tanke till buddies där hemma varje dag, men annars: blankt. Otroligt knepigt att sedan komma hem och plötsligt behöva återuppta relationer som man lämnade eldiga, helt lade på is under de två veckorna medan glöden falnade, tills dess att man kom hem. Hem till en relation som numera känns milslångt borta trots att man så väl mindes hur det kändes när man lämnade Sverige för en solsemester. Jag minns fortfarande hur jag tänkte och kände när jag var mitt uppe i känsloruset, men famlar nu i totalt mörker utan att vare sig hitta framåt eller bakåt. Frustrerande, sorgligt, förvirrande. Jag som trodde att jag för en gångs skull äntligen var säker. Jag undrar vad som kommer hända på alla hjärtans dag.
Bild tagen precis efter skymning på Guadeloupe
Vill lite snabbt bara nämna att alla hjärtans dag närmar sig med stormsteg och att jag aldrig har känt mig så stressad. Vad ska hända med mig och de jag har anknytit till? Inte vet jag, jag vill helst bara strunta i att bestämma någonting. Samtidigt som vi har kommit överrens om att ta allt som det kommer (vilket är bra), så är allt så annorlunda mot förr när det var det enda vi gjorde - att ta allt som det kommer alltså. Varför blev allt plötsligt så annorlunda?
Det skulle vara skönt att åka tillbaka till Guadeloupe igen. Jag har aldrig varit på en liknande resa förut, när jag har kunnat stänga av min "hemvärld" så totalt som då. Det handlade inte om att det var något jobbigt som pågick hemma, det var bara att det inte hände sig att jag tänkte på någonting som hade med Sverige att göra. Självklart skickade man en varm tanke till buddies där hemma varje dag, men annars: blankt. Otroligt knepigt att sedan komma hem och plötsligt behöva återuppta relationer som man lämnade eldiga, helt lade på is under de två veckorna medan glöden falnade, tills dess att man kom hem. Hem till en relation som numera känns milslångt borta trots att man så väl mindes hur det kändes när man lämnade Sverige för en solsemester. Jag minns fortfarande hur jag tänkte och kände när jag var mitt uppe i känsloruset, men famlar nu i totalt mörker utan att vare sig hitta framåt eller bakåt. Frustrerande, sorgligt, förvirrande. Jag som trodde att jag för en gångs skull äntligen var säker. Jag undrar vad som kommer hända på alla hjärtans dag.
Bild tagen precis efter skymning på Guadeloupe
Irina Werning
Bild på Riff Raff, först 1976 och sedan 2011 i London. Man blir sittande ett tag.
Reser till Guadeloupe imorgon
Blir borta 29/12-2011 till 12/1-2012. Ska bli så mad! <3
syrza
Ledig tid.
Komplext? Knasigt. Pluggar även biologi, men borde göra dikt färdig. Och projektarbetet går väl som det går. Intervju gjordes igår med fina Olivia som berättade om sin anorexi. Eftersom detta är en starkt stressrelaterad sjukdom ville vi - jag och Lucille - ha med en intervju med Olivia i vårt projektarbete. Värt att nämnas är att hon numera är frisk, hon var sjuk 2008-2009.
Haikudikt
Jag räds inte dig
men jag är barn av vår tid.
Så räds jag då allt.
Prosadikt
Barnet skriker och grytorna kokar. Just det ja, hunden behöver mat han med. Vem gick ut med honom senast? Carl du ska gå ut med hunden nu!!! Det förargar mig att vi inte kan prata. Jag står inte ut med honom, men jag är så rädd för att dö ensam. Tänk att bli den där ensamma kvinnan. Det här förhållandet måste hålla. Han förargar mig. Ingen känner mig så bra som han. Barnet skriker.
Nej, nu stannar jag tiden.
Haikudikt
Jag räds inte dig
men jag är barn av vår tid.
Så räds jag då allt.
Prosadikt
Barnet skriker och grytorna kokar. Just det ja, hunden behöver mat han med. Vem gick ut med honom senast? Carl du ska gå ut med hunden nu!!! Det förargar mig att vi inte kan prata. Jag står inte ut med honom, men jag är så rädd för att dö ensam. Tänk att bli den där ensamma kvinnan. Det här förhållandet måste hålla. Han förargar mig. Ingen känner mig så bra som han. Barnet skriker.
Nej, nu stannar jag tiden.
"Möjligheternas land"- Besvärjelse, litterär gestaltning
Jag vill smaka på färger.
Purpur, azur, kleinblå.
Jag vill måla känslan av
värme, syrlig sötma, brännande hetta.
Jag vill känna det levande i mina händer.
Växande, lysande, omvälvande.
Jag önskar att få växa i dina händer,
Jag vill se dig förvånas.
En rysning för vad som komma skall,
ett leende vid dess uppenbarelse.
Jag önskar ett omfamnande av det som ej än är självklart,
det oprövade.
Jag vill smaka på känslor.
Hisnande, brinnande, storslagna sinnestillstånd.
Jag vill måla långa stråk av djupaste rött på ett blankt papper.
Jag vill resa mig och lämna, jag vill
förlora mig
och finna.
Passion, vredesmod, förtvivlan.
Se mig, tala till mig,
snälla rör vid mig.
Jag vill ta ett språng ur det invanda och möta
mina drömmar, dina drömmar,
i ett förverkligande.
Jag vill smaka på ljuset.
Klarhet, ljummen vind, liv.
Jag vill måla vita rosor med unga taggar.
Tanken på frihet har väckt mitt sovande inre.
Det vill ut.
Vingbredd, skri, lycka -
Du är solen jag färdas med, du är vinden som för mig framåt.
Vi, tillsammans,
kastar oss in i något vi inte känner till.
Vi, tillsammans,
är oslagbara.
Dig tycker jag om, du som väcker mitt inre.
Jag står på en klippa.
Bakom mig vaggar skogen, framför mig gapar stupet.
Jag vill smaka på fallet.
Skräck, hjärtslag, frysta sekunder.
Solen lyser mig i ögonen, bländar,
lockar.
Hopp, tro, klaraste färger.
Möjligheterna kittlar mina visioner.
Det jag förr trodde var en hägring, det ser jag nu att
det faktiskt finns.
Jag tar därför ett språng ur det invanda och möter
det som ej än är självklart,
det oprövade,
mina drömmar,
dina drömmar,
i ett förverkligande.
Lycka.
Kul liv
Pratade med mamma förut om hur dagen hade varit, och kläckte ur mig att jag har ett kul liv numera. Spontant och sant. Har börjat hänga sönder med mina classmates och det är så bra häng varje gång. Känner mig alltid glad efter att vi har hängt. Nu har jag varit på classmates-middagar såkallat tre helger på raken. Igår styrde Adam middag vilket blev himla trevligt. Sov över hos Adam och har spenderat hela dagen idag med Adam, Isac, tårta och sushi. Vi satt bara och pratade hela dagen, gal1 mysigt.
Bra helg, känner mig nöjd. Matteprov imorgon - förstör idyllen. Går därför och lägger mig nu. Det brukar inte löna sig att vara uppe och plugga för att sedan vara trött när det är prov. Ha en bra natt peeps. Adderar en bild från Åstol också.
Fick nyss ett samtal från min syster
Mathilda har kommit fram till Linköping och har nu flyttat in i sin studentbostad. Hon är tydligen jättenöjd, bor nära stan och nära sin vän Amanda. Jag blev lite glad trots regnet och började kolla igenom lite bilder från i somras.
- Alla bilder är tagna på Björkskär, juli 2011.
- Alla bilder är tagna på Björkskär, juli 2011.
man blir rätt sugen på kakor när det regnar
- Agnes homemade kolakakor, första blåsiga dagen på Åstol.
Det har nog regnat sedan jag vaknade idag. Planerade att gå en powerwalk efter frukost ända bort till kanaanbadet, förbi hässelby strandbad, runt tempeludden och hem (dvs en powerwalk på 2h) men det blev istället en dag av pyssel med designen.
Dagsläget är - utöver regnigt - ganska så tungt. Mathilda åkte till Linköping imorse, jag ska jobba ett långt pass på donken imorgon och mitt sista år i gymnasiet börjar om tre dagar. Man kan även säga att mitt livs sista sommarlov slutar om tre dagar. Gissar på att det kommer hända mycket i körklasserna i år. Det ska börja en ny kille i min klass, gamla gäng har splittrats och splittrade gäng har börjat hänga. Många har jag knappt träffat under sommarlovet, andra har jag bott med. Jag läste igenom gamla inlägg i bloggen igår och insåg hur mycket jag har förändrats sedan jag började gymnasiet. Nu i efterhand kan jag se hur mycket jag har förändrats under de två åren. Och det har gått fort. Jag kan inte föreställa mig hur fort det sista året kommer passera och hur jag kommer känna mig när jag lämnar gymnasietiden bakom mig för att bli "stor".
