det var ett tag sedan
som att tala till döva, visa för blinda, fråga de stumma. Känns betryggande att veta att var jag nu skriver inte läses av de berörda. Dock har den antagligen inte blivit läst utav personen jag ska skriva några rader om nu någonsni, men tanken på att han skulle läsa om mig, för att han intresserar sig för mig och min person, är otroligt varm och behaglig.
H, jag tänkte på dig förra natten när jag kysstes med en kille som jag verkligen inte ville kyssa. Jag tänkte på dig när han ville göra allt jag absolut inte ville göra. Jag tänkte att om du vore den som pressade dina läppar mot mina så skulle det vara så mycket mer försiktigt och fint. Jag tänkte att jag aldrig, aldrig skulle träffa denne kille nykter, tillskillnad mot vad jag vill med dig. Jag tänkte på att din doft smeker mina sinnen på ett sätt som ingen annan gör. Jag tänkte att du vet att jag inte är den rikaste av de rikaste, trots att du bor i den dyraste delen av bromma och har ett fint landställe. Du känner dig så oberörd att du kan skämta med mig om det, och sedan se oförstående på mig när jag tar illa vid mig. Jag längtar tills jag får kyssa din hals, känna din hud knottra sig och din andedräkt mot min kind.
Jag ska fixa det. Jag måste bara vara varsam när jag hanterar något som är ömtåligare än fjärilsvingar och ömtåligare än mina känslor för dig. Det löser sig.
