Bonjour
Är hemma och kurerar en oövervinnerlig förkylning. Det regnar och smattrar i takplåten sådär hemvant. Jag är sjuk och orkeslös men ändå så rastlös. Att laga mat och tänka kryddor och disk är det sista jag har lust med nu, även fast jag har brinnande lust att ge mig ut på promenad och träffa vänner och äta på restaurang. Antagligen skulle jag inte orka det heller. Det slog mig att det här är första gången som jag måste ta hand om min egen sjukdom helt själv. Det slog mig i samma stund som jag insåg att jag inte vet hur länge en svår förkylning brukar vara. Jag menar, jag vet ju på ett ungefär att man brukar bli sängliggande så där en till två dagar, men om det inte går över? Förr i tiden har jag alltid traskat till närmsta ansvarstagande och frågat, om saker och ting inte är precis som vanligt. Vad gör jag om ungnen luktar gammal fisk? Vad gör jag om toaletten hostar avloppsvatten? Hur ofta vattnar jag en orkidé? Hur länge kan man vara förkyld utan att behöva gå till en doktor? Dessa är frågor som jag bemöter svarslös här dagligen.
Här ligger jag ensam i min lägenhet, timme efter timme, och väntar på att tillfriskna. Jag kollar på filmer på datorn, jag ser om filmer som jag redan har sett, jag läste ut "Vi ses på place de la Sorbonne". Snart ska jag tillaga en lax och göra en crème fraîche-sås med pesto, till det lite quinoa, sedan ska jag diska, och sedan kolla mer film. Kanske dricka lite thé. Detta är vad jag har gjort nu i tre dagar. Jag tror att det kommer att börja växa mossa på mig snart... Jag kanske går och köper en baguett och lite gravad lax sedan för att äta sandwish till middag, den är oslagbar kan jag tala om. Eller, den konkurerar om förstaplatsen med omelett-sandwishen, den är också grym!
Om man inte äter baguetten till lunch så är det ok att äta den till middag, en om dagen är i alla fall nödvändigt för själen.
