tisdagsmorgon

Denna dagen och dagen efter denna är smått hysteriska men samtidigt roliga. Idag är det skola, jobb och sedan kör, och imorgon är det jobb i minst 12h. Nu är det då skola och jag sitter för tillfället och lapar starkt nescafe och har lite ångest över att jag inte har gjort läxan. Jag skulle använda rörelseverben och skriva meningar med dem, och med de rörelseverb som är både transitiva och intransitiva skulle jag skriva två meningar, dvs en vardera, och jag stängde boken och gick hem utan att förstå var lärarinnan sade. Sedan öppnade jag den inte igen förrän nu, hehe. Jag ska göra om mitt test phonetique efter skolan idag eftersom klantpelle som jag gjorde testet med för typ tre veckor sedan inte gav mig ett startdatum och därmed inte gav mig en klass, som om jag aldrig hade gjort testet. Det är inte bara ungdomar som jag som kan bli förvirrande, det är i alla fall en lugnande tanke. 
 
Tog en kaffe med min granne igår. Han är trevlig, snäll liksom, och arbetar som skräddare på operan/skräddare i någon kostymbutik. Erbjöd sig att fixa billiga operabiljetter vilket vore så grymt! Inte så fördjupad kontakt men det är skönt att veta att han är sjysst i alla fall.
 
À bientôt

kvällskläder

Igår hade jag på mig en ny röd tröja och såg ut ungefär så här:
 
Nu är jag trött och känner mig villrådig inför denna stora mängd tid som denna söndag har att erbjuda. Hittils har jag fördrivit dagen i familjens tomma lägenhet och kollat på film, en bra sådan blev det. Igår spenderade jag kvällen i familjens lägenhet, några kom förbi ett mycket kort tag och sedan drog vi oss utåt. Imorgon är det skola igen... Det är ju så fruktansvärt tråkigt att sitta och lyssna på verbböjningar i 2,5h varje morgon, dessutom tidigt på morgonen, utan att få göra någon verbal övning över huvud taget. Lärinnan skriver på tavlan, jag skriver av och tänker att jag ska läsa igenom mina anteckningar senare på dagen mha google translate och kanske förstå vad jag har skrivit då. Min klass är inte som jag hade tänkt mig, en stor grupp äldre människor från asien och en liten klunga på fyra tjejer som är au pairer. Det blir ju inte så mycket att dras till den man gillar eftersom vi är så få, men det kan ju också vara skönt att hänga med en minigrupp au pairer? Pratade i fredags med en av tjejerna som verkar skön, britt och lika gammal som mig. Hon har lite udda klädstil men var rolig, och har tydligen samma problem att förstå på lektionerna så vi hittade varandra en aning. Skönt att prata engelska och kunna skämta lite.
 
Det är så tröttande att prata franska, och det är så tröttande att allt är så nytt. Ansikten, omgivningar, skolmiljö, kultur, osv, osv och osv. Allt är så nytt, men ibland när jag vill dra för gardinerna så tänker jag att när jag har varit här i 6 månader som kommer allt detta nya att ofrånkomligen ha blivit normalt, hur osannolikt det än kan kännas nu. Min nya brittiska skolkompis har varit här i 3 månader, kom hit med merci, bonjour och oui/non i sitt franska vokabulär och pluggar nu franska på samma nivå som jag gör (jag har ju ändå pluggat franska i Sverige i flera år). Det går nog fortare än man kan tro med språket, man får bara vara förlåtande mot sig själv.
 
Ikv är det tacokväll i svenska kyrkan, ska bli kul men framförallt gott hehe. 

första skoldagen

Igårkväll:
Jag hade precis jobbat färdigt för dagen, en sådan där mastig onsdag. Masat mig upp för trapporna till min lägenhet och tagit mig innanför dörren. Sparkade av mig skorna, släppte väskorna på golvet, tog en bit ost, satte på vattenkokaren och satte mig på toaletten. Ögonlocken kändes så där pluffiga och omöjliga att styra över, precis som de hade känts ända sedan jag vaknade. "Äntligen hemma" liksom. Jag slappnar av i axlarna och sluter ögonen i mitt pyttelilla badrum till ljudet av vattenkokaren som så sakteliga kommer igång på andra sidan väggen. Så plötsligt:
"...splaff...SplafF.... SPLAFF... SPLAFFSPLAFFSPLAFF!!!! SSSPPLLLAAAFFFFF!!!!!!!"
 
Vad?! Vatten sprutar ut våldsamt från toalettens båda sidor och en vatten- och papperssörja börjar sprida ut sig kring mina fötter, långsamt men skoningslöst. De hårda strålarna av toalettvatten från toalettens båda sidor sprutar mot väggarna och stänker överallt. Jag flyger upp på fötter, backar ur badrummet i chock, stirrar på den växande pölen på golvet. En unken lukt träder fram, blir påtagande. Från toaletten hörs tunga stånkande ljud och för varje stånk kommer nya duschstrålar från toalettens sidor och mer vatten rinner ut över golvet. Pölen når strax spisen som är placerad mitt emot badrummet. Jag vill springa och hämta skurhink, skurtrasa, mopp och handdukar men kommer på att jag inte har något av dessa. Jag vill ringa på hjälp men ångrar mig snabbt efter en mycket ansträngande dag med för många stela inslag redan. Hjälplöst ser jag pölen av vatten- och papperssörja omringa min spis där jag lagar mat, sprida sig vidare mot mitt handfat där jag tvättar ansiktet och sedan nå mina fötter där jag står handfallen. Tårar vill tränga fram men for what use? De kommer inte laga något udda, ursinnig, elektrisk toalett direkt. 
 
Jag smsar värdpappan ett avslappnat sms, "min toalett har gått sönder och sprutar vatten över allt, vad göra?", och får efter ett tag ett svar, "det kommer rörmokare imorgon vid 09". Efter att ha torkat upp lite flod av avloppsvatten, tagit slut på allt papper och upptäckt att handtvålen är slut, svarar jag att "jag börjar skolan vid 09h30 och kan inte vara hemma, hur kommer de in?" och får därefter inget svar. Sist det var bygggubbar i min lägenhet fick jag ingen förvarning. När jag lagade mat åt barnen dök det plötsligt upp en stor, gråhårig spanjor i min entré som släppte min nyckel i min hand och visade iPhonebilder på mitt nymonterade toalettskåp, som han hade så snällt fyllt med mina tamponger, varpå han gjorde sorti med en ögonflirt och ett brett flin. Vad kommer hända denna gång? Jag får vänta och se.
 
Morgonen därpå, alltså idag, ska jag hoppa in i duschen, vars avlopp inte fungerar eftersom det är i anslutning till toaletten (fräscht?). Morgonduschen bestod alltså av nedblötning - stäng av vattnet, tvåla in - snabb avsköljning - badkar vid fötterna. Medan jag står intvålad knackar det på dörren. Klockan är strax efter 08.
- "Eh.... Bonjour?" ropar jag från duschen. Vem knackar på vid den här tiden? Vad göra?
- "Bonjour!" Hör jag någon okänd svara.
- "Eh.... (tänker snabbt) I'm in the shower!" 
Inget svar. Får lite panik vid tanken på att det kunde ha varit min konstiga granne som jag ropade ut så intim information till, helt idiotiskt. Sköljer av mig så gott det går och tar mig omständigt ut ur duschen för att undvika att kliva i det intorkade avloppsvattnet som är överallt. Drar på mig något och öppnar dörren efter att ha hört min värdpappas röst. In kommer två rörmokare och min värdpappa och jag står med droppande hår och förklarar problemen, de börjar arbeta, sätter på toaletten och får vatten i ansiktet, ha! tänker jag och går sedan in på mitt rum. Allt känns obekvämt, otryggt och oförberett. Byter om intryckt i ett hörn av mitt sovrum, i ett försök att inte bli sedd av rörmokarna, eftersom jag inte har några dörrar eller gömställen i min lägenhet. Sminkar mig till lukten av nysprutat avloppsvatten, äter naturella rostmackor (maten helt slut) med handen för näsan och springer sedan till skolan. En timma sen, första dagen. Förklarade för lärarinnan att "min toalett gick sönder och det sprutade vatten över allt", för trött för att vara verklighetstrogen och lovar mig själv att satsa på att komma i tid hädanefter.
 
// Ett påfrestande dygn i Paris.

Ansvar

Jag har på tre veckor transformerats till en tvåbarnsmamma, känns det som. Udda känsla. Jag har noll självförtroende vad gäller franskan, känns som att jag pratar gotlandsfranska med fel böjningar, och jag saknar en vardag på svenska. Jag saknar att kunna använda ett normalt ordförråd, och jag saknar att behöva bry mig om vad jag säger och inte om hur jag säger vad. Jag har insett att det kommer att dröja MÅNGA år innan jag skaffar barn, och även slagits av tanken att det vore skönt att slippa dem över huvud taget. Det är ju så oerhört krävande. Jag som tidigare har fasat inför andra ring, därefter tredje ring och sedan livet efter gymnasiet, fasar nu inför min medelålder. Hur ska det gå ihop?? Jag har även transformerats till en minivuxen som handlar min yoghurt och mitt thé själv och städar för endast min egen skull. Jag köper tesilar och plastslevar på Monoprix och har hittills uppfunnit 27 sätt att stapla disk på så att det torkar snabbast utan diskställ eller avrinningsfunktion. Jag kompenserar detta stora kliv in i framtiden med att lyssna på för hög soulmusik dagarna igenom och äta mängder av choklad och dricka massor av espresso, vara lite "careless" liksom.
 
Just nu står osthyvel högst upp på min hitta-lista. Det är helt omöjligt att hitta!! Jag har hittat en ost som man kan hyvla mha en osthyvel, vilket bara det var som att hitta en nål i en höstack, men problemet kvarstår. Alla ostar här är sådana där som man skär upp och äter på kex. Nu ska jag ut och leta hyvel, även köpa mat (SÅ TRÅKIGT) och kanske avsluta min shoppingrunda med en kaffe.
 
 
Så här mycket ser jag fram emot att handla mat
 
 
Detta intar jag just nu, och även efter varje måltid numera 

Versailles

Igår var jag och familjen ute i Versailles. Vi promenerade till "La Domaine de Marie Antoinette", vilket är den lilla bondgården som Marie Antoinette fick av kungen, vi åt sedan brunch på "restaurant Gordon Ramsay au Trianon Palace" (ja, helt sjukt men ja: Det var en Ramsay-restaurang!!! Jag har aldrig ätit en sådan brunch och jag har heller aldrig druckit champagne till brunch. Det var chafförer som tog emot vår bil när vi anlände och dessutom fanns det ett Guerlain-spa brevid toaletterna), och vi promenerade efter lunch ut till "Le Grand Trianon" vart jag tog en massa bilder. Dock tog jag inga bilder på rastaurangen, det kändes för awkward..
 
Lantbild, så skönt att andas frisk luft efter två veckor i storstaden
 
 
 
Tråkiga grisar
 
 
Vacker åsna
 
 
 
Q vid Le Grand Trianon
 
 Le Grand Trianon
 
 
Familjen (Q fotar)
 
 
Vackert barn
 
 
Lite avspänt umgänge
 
 
En udda bild på mig men fotografen var väldigt ung, can't blame her
 
 
Busfrö in action
 
 
Vi samlade på sådana här kastanjer hela dagen, ska göra djur till en bondgård av dessa snart :)

RSS 2.0